Vi dödar Stella

Jag hade nog aldrig läst den här boken av Marlen Haushofer om jag inte hade läst hennes Väggen. En bok jag blev

väldigt fascinerad av. Och det här med Österrike är också något som gör mej nyfiken på vad det kan vara med det landet som får författare och filmare att återkomma till klaustrofobiska, stela och überkontrollerade människor och vad det gör med barnen, med människorna, med samhället.

Här tänker jag osökt på Elfride Jelinek och regissören Michael Haneke.

Familjen i vi dödar Stella lever gissningsvis i Wien cirka 10 år efter WW2. 

I en större stadsvåning går huvudpersonen (det är en jagberättelse) omkring och vankar. Tittar på träden på himlen. En annan bild är en liten fågel som piper ängsligt efter sin mamma men ingen moder dyker upp. Så minns hon tillbaka, hur Stella kom in i familjen. En blyg, tillbakadragen flicka ca 18 år. 

Det är hon som är biljardbollen som krossar helheten. Eller rättare sagt det behövs inte så mycket för att det skall spricka. Fadern Richard är en patriark och tål inga förändringar eller ifrågasättanden.

Kvinnan som berättar vet och fattar men vågar inte språnget. Tryggheten har förlamat henne.

Hon vet att han är otrogen att han ser henne som något han tillägnat sig. Han hade aldrig accepterat att hon skulle vilja skilja sig från honom. Inte för att han skulle sakna henne utan för att han ser henne som en ägodel och de bestämmer man över. Inte vice versa.

citat: "Någonting måste ha hänt mig för åratal sedan, och sedan dess tror jag mig inte kunna uthärda att, ofattbart för min hjärna och mitt hjärta, ont och gott är ett och samma. För att orka med den insikten behövde man en jättes styrka. Men jättarna hamnar aldrig i ett sådant läge, för dem ersätts tänkandet av en bastant knölpåk. De tänkande måste alltid avstå från att leva, och de levande behöver inte tänka. Den förlösande handlingen blir aldrig av för den som har styrka därtill vet inte att han måste begå den, och den som vet det är oförmögen att handla"

Stella dör (riktigt hur vet vi inte) i en olyckshändelse, strax innan har hon förstått att hon förlorat sin son. Han har genomskådat spelet och vill flytta till en internatskola. Han och mamman har haft en innerlig kontakt men på grund av allt spel och stelhet så har sonen Wolfgang glidit ifrån henne. Lilla systern Annette förstår inget alls.

Richard har sett Stella som ett villebråd han har rätt att nedlägga och det gör han. Stella går från upprymdhet, osäkerhet till förtvivlan och kanske har hon bara gått rakt ut i gatan.

Kammarspel, tänker på Ibsen, på Den gula tapeten på Karin Johannison och fler om alla övre medelklass kvinnor som var fångar i sina gyllene burar utan makt. Fågeln där ute har mer frihet trots oron.

3,8 

Läst mars 2016