En kvinnas frigörelse

av Édouard Louis

Utan att ha läst de tidigare böckerna om uppväxten i norra Frankrike, tar jag mej an boken om Edouard Louis mamma. Han hittar ett foto på en ung kvinna och kan nästan inte känna igen henne, han anar ett framtidshopp i utryck och blick, hur hade det inte kunnat bli?

Då; de lever i en by där man passar på varandras olycka, ingen vill hamna längre ned på den sociala skalan. De har ingen bra relation hon upplever honom som udda ”varför kan du inte vara som andra”. Idag ser han det som ett uttryck för den leda och hopplöshet hon själv levde i, en hemmafru utan möjlighet att välja eller bestämma något i ett hem där utbrotten ständigt låg på lur och våldet tätt under ytan. Boken är bitvis tung och sårig, relationen till mamman är smärtsam. Barnets egocentricitet och stundtals totala oförmåga till empati är iskall. Hans pockande behov gör honom elak, han trampar på sin mamma. Ovärdigt men han fattar inte, ser inte förrän nu. Det finns en oförsonlighet i hemmet och trots att hans beteende är för jävligt inser jag att det hänger ihop med hans instängdhet och kanske är reaktionerna början till ett uppbrott.

Edouard Louis anses som en politisk författare och jag kan mellan raderna känna en klarsyn trots att han har upplevelserna tätt under huden. När frustrationen tas ut på de närmaste går det inte att komma förbi tankar på det sociala arvet. Edouard Louis menar* att vi lever i en extremt våldsam tid; rasism, homofobi och polisvåld, något vi måste förhålla oss till vare sig vi vill eller ej.

Titelns frigörelse sker först när de fem barnen är vuxna. Trots att hon inte har några medel stänger mamman äntligen dörren till hopplösheten och våldet.

Boken är ett stycke inkapslad dynamit i ett litet omfång. Skrivet med kluvet hjärta blir det smärtsamt. Edouard Louis har av vissa ansetts som självupptagen. Varför döma? Det här är en naken text och nu när han har fast mark under fötterna gör han avbön. Han har fått perspektiv och upprättelse tack vare sina ord. Fattigdom utarmar människor och påverkar hur man ser på sin omvärld. 

En kvinnas frigörelse får en trea för en modig text med ett satans driv. 

Èdouard Louis, är född 1992 i norra Frankrike, hans födelsenamn är Bellegueule men både mamman och sonen byter namn senare.

Första boken ”Göra sig kvitt Eddy Bellegueule” skrev Èdouard Louis som tjugoettåring

* Babelintervju hösten 2022

Citat

”Jag var så van vid att se henne olycklig hemma att jag uppfattade lyckan i hennes ansikte som stötande, ett bedrägeri, en lögn som jag så snart som möjligt måste avslöja”. 

”Hon var förödmjukad men hade inget val eller trodde sig inte ha det. Gränsen däremellan kan vara svår att dra, och hon stannade hos honom i tjugo år”

”Nu när jag inte längre bodde med henne var det enda jag såg i hennes liv våld. I min nya värld behandlades inte kvinnor som min mor blev behandlad och hade blivit  behandlad, eller som andra kvinnor i byn blev behandlade" 

"Folk ger benämningar på andra, vilket skapar motsättningar, vilket skapar våld”

ISBN: 9789146238508