De fördömda

Av Joyce Carol Oates, 2013

Språket är lätt högtravande men så berättas också om allvarliga och besynnerliga händelser som utspelades för över hundra år sedan i Princeton USA. Universitet är relativt nytt men har en upphöjd betydelse i staden. Åren 1905-1906 drabbades trakten av en serie obeskrivbara händelser men det är först i efterhand som man har kunnat skönja hur det hela började. Obskyra krafter som ingen inom den bildade och troende samfälligheten kunde ana fanns ens i närheten av deras skyddade värld har krupit in det ombonade och besudlat hemmen.

Många som drabbas av kusligheterna finns bland Princetons aristokrati och deras anhöriga. Till och med rektorn Woodrow Wilson (jo den samme som senare blev president) är indirekt berörd.

En främmande man dyker upp, men de som beskriver honom har olika bilder beroende på vem man frågar. Folk blir bortkollrade och när han sedan dragit vidare går historierna isär. De som drabbas är i första hand unga kvinnor och barn, senare även andra kvinnor inom societeten i Princetown. Unga Annabel står i begrepp att gifta sig, men förs bort under bröllopsakten av en mystisk man (hade han inte grodansikte?) och försvinner spårlöst. Hennes bror letar dag o natt. När hon till slut kommer hem är hon i trasor, i upplösningstillstånd och höggravid. Till sin bror Joshua anförtror hon sig. Hon har varit i träskmarkerna i ett stort och slott som dröp av fukt och mörker. Först är hon åtråvärd men snart förkastas hon av varelsen som förde bort henne med häst och vagn. Hon får tjäna piga som alla de tidigare offren. Till slut lyckas hon fly.

Ni hör. Det är gotisk skräck och romantik. Men det är också beskrivning av ett land som för bara en generation sedan tillät slavar. Det är också en detaljrik skildring av ett slutet akademiskt samhälle med sina ständiga konflikter och rangordningen inom familjerna är på dödligt allvar. Livsluften är skvallret men utåt är det tebjudningar och middagar strikt efter protokollet.

En hel del namnkunniga personer finns med; Woodrow Wilson, Mark Twain, Upton Sinclair och Jack London alla i egen hög person. Böcker och dåtidens omtalade författare nämns; Henry James, Charlotte Gilman, Walt Whitman, Conan Doyle, poeten Emely Dickinson m fl.

Det är en mäktig och rik roman. Det går att läsa bara för spänningens skull men även som en till vissa delar samhällskritisk och idéhistorisk betraktelse. Lynchningar sker inte långt ifrån Princeton, efterdyningarna kring slavfrågan tycks aldrig riktigt upphöra, revolutionära strömningar eggar en stor del av arbetarklassen och kyrkans makt är inte längre oinskränkt. Moderniteten trycker på och skapar oro så även tillbakahållna känslor, i vissa av hushållen är det rena krutdurkarna. Inte förrän alldeles i slutet får vi reda på varför Princeton drabbades av mörkrets krafter 1905-1906. 

Detta är en diger bok. Drygt 700 sidor och jag är full av beundran. Hur har författaren lyckats hålla samman tidsfärgen, alla händelser, personernas förändrade karaktärer utan att svacka. Samtidigt är det snudd på övermäktigt. Det är ett sammelsurium av detaljer och vindlande beskrivningar men det har förmodligen med den omständlige berättaren att göra. 

Läst oktober 2016

Det finns en fin intervju från Louisiannas författarscen om just De fördömda