Generation Loss

Av Elisabeth Hand

Den här författaren vet vad en baksmälla vill säga och inte bara det, hon vet också hur olika droger tar, hur de verkar med varandra och vilka tillstånd de försätter hjärnan och kroppen i. Dessutom har hon mycket goda kunskaper om traditionellt mörkrumsarbete, även så udda delar som hur man gör egen emulsion och fixar en daguerrotype. (Det här är den första roman jag läst som är så hängiven fotograferandet). Hon vet också mycket om hur det är att vara vid Maines kust kalla dagar och nätter på vintern.

Det här är en ovanlig thriller vad gäller person och tema. Huvudpersonen Cassandra Neary är starkt drogberoende, dras åt det mörka i livet och är fotograf. Hon är utled på klubblivet i New York men hänger där för att i bästa fall hitta någon att gå hem med. För tjugo år sedan var hon i ropet och gav ut en mycket sparsmakad fotobok, Crazy girls som sålde i begränsad upplaga. Många av hennes vänner dog av överdoser och hon var med vid dödsfallen vilket hon fotograferade. Men nu är hon en föredetting och i ständigt behov av pengar.

Så till slut får hon ett uppdrag som hon triggas av. En av hennes förebilder lever isolerat på en halvö i Maine och vill att Cass skall skall intervjua henne. Så Cass drar på sig skinnpajen och bootsen, trampar gasen i botten och kör norrut.

Jag skall inte avslöja så mycket av själva intrigen, som innehåller alla thrillerns spännande delar, däremot lite av den miljö Cass hamnar i. Uppe i Maine är man trött på utbölingarna som kommer en kort tid på året och kräver allt av ortsborna. De å sin sida har tagit stryk av ett fiske som inte längre fungerar eftersom sjöbottnen är barskrapad på liv. Övriga arbetstillfällen har försvunnit. Husen som gått i arv i generationer, tvingas de sälja när inget annat återstår. Bitterheten är lika hård och vass som snöovädret som träffar Cass i ansiktet när hon kommer fram. 

En annan miljö, som det finns rester av längs kusten är bosättningar av hippiekollektiv som drogs till Maine i slutet av 1960-talet, många försvann av naturliga orsaker, Då var det experimenterande av konst, droger, kärlek och religion. Nu finns några äldre figurer kvar, i egensinnigt byggda hus, utspridda på öarna. En av dem är Afrodite Kamestos, den berömda fotografen som ingen har hört något ifrån på trettio år.

Det finns spillror av hippieran lite varstans märker Cass. Hon hamnar i ett delvis laglöst land när hon börjar söka sig fram för att få information och framför allt att få se de fantastiska fotografierna som en fick henne att börja fota. En hel del av experimenterandet med friheten gick uppenbart överstyr det avslöjas ju längre Cass tränger in på öarna.

Det är alltså en främling som kommer kommer till byn och rör till det. Denna gång (tänker på gamla västerns) också en tuff ensamvarg men inte en man på häst utan en kvinna med punksår och i hyrbil. Hela tiden ser hon till att hon har droger i närheten, spelar ingen roll vad bara det kickar igång systemet. 

Stundtals är det lebbigt. Inga slippriga detaljer missas och inte heller förnedrande sådana. Det är Linda Skugge som översatt och jag vet inte om det beror på henne men det går fort att ta sig in i boken och det blir spännande ganska snabbt. Den förlorade generationen. Varför har man inte brytt sig om att översätta titeln? Som att slå in öppna dörrar?

Fler böcker finns om Cass Neary och Elizabeth Hand kan tänka sig David Lynch som regissör om Generation Loss blir film.

Helt ok, den får 3,8

läst 2016