Mannen från Albanien: en roman om ett förrärderi

Av Magnus Montelius

En kropp hittas nedanför Ersta Diakonianstalt i Stockholm. Det mesta tyder på självmord om det inte hade varit för Sven Emanuel, en man med stort frihetsbehov, som strax innan dödsfallet talat med den nu döde och dessutom sett en skugga smyga omkring. Det berättar han för Meijtens som råkat cykla förbi nere på Stadsgårdskajen och sett avspärrningarna. Meijtens som nyss fått ett tillfälligt journalistuppdrag är inte sen att titta sig omkring och ta sig upp till avsatsen för att se varifrån mannen föll. Det är då han stöter på Sven Emanuel som vädrar möjlighet till en slant och berättar om sitt möte med den förolyckade. Meijtens ger honom sitt kort.

Det är inget vanligt självmord, när identiteten klarlagts uppenbarar sig en snårig historia som sträcker sig tjugo år bakåt i tiden. Då var Sverige anfäktat av dussintals vänsterfraktioner och det kalla kriget hade inte helt upphört. I den skärningspunkten försvinner en begåvad påläggskalv från UD och en spionskandal avslöjas. Erik Lindberg anklagas för att vara en sovjetspion och skandalen är ett faktum Men Lindbergs försvinnande har aldrig klarlagts helt.

Och nu visar det sig att den avlidne - en flykting från Albanien - egentligen är den sedan länge försvunne Erik Lindberg. En alltför otrolig historia för att inte berättas tänker Meijtens och övertalar sin redaktionschef om tillstånd att gräva och skriva. Till sin hjälp får han den omsusade före detta stjärnjournalisten från TV Natalie Petrini. Efterforskningarna vindlar bakåt i tiden till när Erik Lindberg spåddes en lysande framtid vid Uppsala Universitet. Nätverken som knöts i radikala kretsar tog honom till Stockholm och senare UD. Men sedan tar det stopp för Meijtens och Petrini, det är kalla handen från redaktionen och visar det sig från högre ort. Inget mer får grävas eller skrivas i annat fall åker både Meijtens och Petrini ut. Allt luktar mörkläggning och hur skulle de två kunna motstå? I all hemlighet fortsätter Meijtens och Petrini sitt letande och då inträffar nästa dödsfall som också ser ut som ett självmord.

Det är så dramaturgiskt tacksamt med tiden innan internet, den analoga tiden. Grävandet sker i luntor och dammiga arkiv, man ringer från telefonautomater, telefonjacket dras ur, man travar upp för trappor och ringer på. Det är fysiskt och så mycket lättare att skapa stämningar och miljöer. Det kommuniceras ljudligt, inga som hukar över mail, sms eller videoklipp.

Montelius är en skicklig berättare, historien slackar aldrig och ända in i slutet när vi tror att vi vet så dras skruven åt ytterligare ett snäpp. Meijtens är en gentleman i Klas Österlings anda. Det blir aldrig kladdigt mellan Petrini och Meijtens, snarare en ömsesidig respekt och beundran för förmågor som kommer väl till pass vid intervjuer och vidare borrande.

Mannen från Albanien får 4,7 för en strong spionhistoria från den analoga tiden, när papperstidningar var hårdvaluta för all informationsinhämtning. Elegant, välskriven och spännande. En LeCarré i svensk miljö dock inte lika snårig och murrig som när mästaren av spionthrillers fäktar med sin penna.

Augusti 2018