Så blir du snuskigt rik i det snabbväxande Asien

Med självhjälpshandbokens form tar berättaren avstamp i landsbygden i ett land som skulle kunna vara Pakistan. 

Berättaren blir som ung pojke betagen i Den söta flickan. Han tipsar henne om filmer han distribuerar som videobud på 80-talet. Deras väger skiljs men korsas igen trots deras olika karriärvägar. Berättaren går från att sälja kranvatten på flaska till att bli en viktig aktör i  (bristvaran) vattenbranschen. Kärlekshistorien gör att vi får behålla hoppet om än naggat och genom ett skeptiskt filter.

Det där med självhjälp är svagt ironiskt. Har självhjälpsböcker någonsin hjälpt någon på riktigt? Är det inte lurendrejeri till 90%? Det här kan vara något att minnas när vi steg för steg får följa en ung man från landsbygd till stad. En stad som växer ohejdat och som är genomkorrumperad och oreglerad. För att överleva är det det djungelns lag som gäller. Mutor och vassa armbågar hör till vardagen, så även risken för överfall. 

Med ett lyft ögonbryn iakttar berättaren hur omvärlden är totalt oberäknelig och enda sättet att klara sig är att göra som alla andra som börjar tjäna pengar att skydda sig med murar, vakter och övervakningssystem. 

Eftersom världen är mer eller mindre uppkopplad finns ditt jag återgivet på skärmar för den som kan betala. Det här innebär att vår historia plötsligt går från att vara lokal till att bli global.

Att landsbygderna avfolkas handlar om att människor vill kunna försörja sig och få det bättre. I staden vill man efter att ha skaffat sig arbete bo drägligt få det bekvämare. Men kommer de fattiga massorna någonsin att få det så mycket bättre? Moshin Hamid har en bild av hur längtande och strävande människor möter en glasvägg som motar dem De kan stå där med näsorna tryckta mot glaset och se hur västvärlden vältrar sig i lyx i överflöd. De rika lever flott men begränsat p g a hot för kidnappning, rån och överfall. Korruptionen visar sig bl a i att polisen väljer vem man skyddar. De rycker inte ut till de fattiga stadsdelarna utan uppgivet rycker på axlarna och menar att " låt dem skjuta ihjäl varandra så slipper vi ta tag i problemen.."

Om man tänker att utveckling sker stegvis, att a leder till b långsamt i en reglerad och trygg miljö rycker den här berättelsen fram i gigantiska kliv. Från lerväggar och storfamiljer till SUVar med mörklagda fönster och beväpnade vakter.

Cynismen ligger inte långt borta men hopplöst är det inte. För det finns en kraft i den lilla människan som på något sätt bromsar så att fullständigt kaos inte utbryter. Kärleken är en del av den kraften. Det kan beskrivas i hisnande iakttagelser eller filosofiska betraktelser som t ex:

"Vi är alla information, allihop, oavsett om vi är läsare eller författare. dna:et i vår celler, den bioelektriska strömmen i vår nervbanor, de kemiska känslorna i våra hjärnor, konfigurationerna av atomer inuti oss och av subatomiska partiklar inuti dem, galaxerna och de virvlande stjärnhoparna vi inte bara uppfattar när vi ser utan också när vi ser inåt, alltihop, varenda liten bit och byte av det är informtion. Om all denna information verkligen försöker begripa sig, om det är det som är det slutliga mål som vårt universum sträcker sig mot, vet vi ju inte helt säkert ännu, fast blotta det faktum att vi människor har utvecklats, vi i informationsformer som är förmögna till ständigt växlande förståelse av information ger vid handen att så skulle kunna vara fallet. det vi säkert vet är att information är makt. Och därför har information blivit så viktig i krig, denna den mest  ohöljda av metoder ägnade att erövra makt".
4,3

Utgiven 2013

Läst 25 juli 2014