Snöblind

av Ragnar Jónasson

Jónasson skapar dramatik där snön spelar stor roll. På avstånd ser Siglufjördur ut som en mysig stad vid fjorden med sina fjäll i fonden. Men här finns både gamla och nya oförätter under ytan. Snödrivorna som växer sig höga ger den nybakade polisen Ari, som flyttat hit från storstaden till världens ände, tid att tänka och se saker ur nya synvinklar.

Kynnet hos människorna är avmätt. Försiktigt tilltal, aldrig ta i, helst förlita sig på det som varit, det trygga. Tomas som är Aris chef är den som står för lugnet, inte förhasta sig, han skruvar på sej när Arii kommer med egna idéer. Kärv konservatism verkar vara stadens credo.

Ragnar Jónasson skriver så visuellt. Det är lätt att se fjorden, de igensnöade gatorna hur det bultar av nyfikenhet bakom rutorna. Men man har också vänt bort blicken, kanske till och med blivit snöblind. Ska Ari få invånarna att äntligen se klart?

Det blir övervägande positivt för Snöblind. Stilen är snyggt kortfattad och bildrik, inskjutna överraskningar gör att spänningen stegras i takt med att snön faller, sidorna vänder sej själva, det blir en fyra.

Ragnar Jonason, född 1976 har jobbat som reporter på TV, i investeringsbank och undervisat i upphovsrätt på Reykjaviks universitet. Hans krimromaner är översatta till trettiofem olika språk. Snöblind är den första delen i serien; Det mörka Island, den följs av Aska.

ISBN: 9789178938162

Mer! En mer avslöjande text, för den som vill. Ingen spoiler.

Staden Siglufjördur ligger högst upp i norra Island. Dit flyttar den nybakade polisen  Ari en vinter. Egentligen undrar han varför han lämnat Reykjavik och flickvännen för Siglufjördur en liten stad längst upp i norr. Kanske var det för att han blev handplockad av den trygge polisen Tomas, kanske behövde han något nytt i sitt liv. 

Snöblind passar bra att läsa denna vita vinter. Fast där uppe nära polcirkeln är det värre. En smal tunnel längs fjället leder till den lilla staden som upplevde sin storhetstid när sillen gick till. Nu är det många yngre som flyttar till större städer. Men det finns ii alla fall ett sjukhus, polisstation och en teater kvar.

Men Ari hinner knappt börja tjänsten förrän en kvinna hittas på en bakgård, blodet har bildat stora vingar i snön hon är knappt vid liv. Ari får assistera, än är han inte torr bakom öronen. Det svider men tålamod är en dygd i den lilla staden. När dessutom stadens celebritet omkommer strax därefter börjar kommissarie Tomas dra öronen åt sig, det gäller att inte skapa oro och rädsla. Alla känner alla och skvallret flyger blixtsnabbt mellan gränderna. 

Samtidigt som snöovädret tilltar råkar Ari ut för inbrott och när tunneln till staden stängs ökar hans klaustrofobi. Men Ari visar sig ha en stark instinkt och ser sprickor i Tomas resonemang. Han följer andra spår som visar att det finns mörka hemligheter som inte tål dagens ljus. 

I takt med att instängdheten ökar blir Snöblind blir ganska spännande. Hemligheter och smussel, misstänksamhet och gamla oförätter sätter känslorna i svall och ingen kan fly, alla är instängda och misstankarna tar fart.

Det är inte förrän den dödströtte Ari tappar tålamodet och gör något dumt som det spricker upp likt isflak som stångas. Upplösningen blir både oväntad och klargörande, dessutom ändras Aris liv radikalt.