Hamnet

av Maggie O´Farrell 

William Shakespeares liv har tröskats ur alla möjliga synvinklar, äktenskapet med Anne Hathaway och de tre barnen nämns mest i förbifarten. I Hamnet få vi i stället följa hans familj framför allt den mångsidiga Agnes och sedermera deras barn. Under läsningens gång hamnar fadern till barnen Susanna, Judith och Hamnet mer och mer i skymundan eftersom han så sällan träffar sin familj.

Maggie O´Farrell har gestaltandets gåva både vad gäller människor och miljöer. Det är inga som helst problem att röra sig i småstaden i England vid 1500-talets slut. Bullriga och dammiga gator med springande barn och husdjur som bökar runt. Och dofterna, det är nästan så att de sipprar ut mellan raderna, man förflyttas verkligen i tid och rum.

Så kommer pesten till Avon och Judith insjuknar. Hennes tvillingbror Hamnet hittar sin febriga syster, letar förtvivlat efter hjälp, söker trösta med sin närhet vilket leder till ännu ett insjuknat barn. Det blir Judith som klarar krisen men Hamnet dör endast elva år gammal. 

Förlusten av den älskade Hamnet spränger sönder familjen, sorgen är oändlig och bortom det begripliga. Alla relationer sätts på hårda prov. Paret Agnes och William glider ohjälpligt ifrån varandra.

De tacklar sorgen på var sitt håll, återigen far William till London, korta hälsningar är allt familjen får. Men när Agnes på omvägar hör talas om en pjäs vid namn Hamlet blir hon bestört. Hur kan William begå ett sådant helgerån som att beröva den älskade sonen hans riktiga namn? Hur vågar han, vilket svek. Agnes måste konfrontera fadern och pjäsförfattaren, hon beger sig den fyra dagar långa ritten mot London.

Att avrunda den här sorgindränkta boken med den världsberömnda tragedin Hamlet är inte så dumt. Människor som inte lever fullt ut på grund av sorg, spänningen mellan familjemedlemmarna verkar aldrig vilja ebba ut men en sorg är personlig och denna gång har fadern inget annat sätt att möta den än genom att skriva, det är ju det han bemästrar även om det är ett sisyfosarbete. 

Maggie O’Farrell påminner oss ända in i cellkärnans minsta beståndsdel om hur värdefull och unik varje människa är. Det outsägliga att mista någon kär och vara den som är kvar, hur överlever man det? 

Hamnet söker på slingriga vägar sorgens väsen och hur den påverkar alla i sin omgivning. Närhet när man inte mäktar, hur lojaliteter kan skifta, Maggie O´Farrell är grymt bra på att detaljerat följa allas mödosamma väg, var och en har sitt sätt. 

Det blir en stark trea för Hamnet som trots sitt tunga ämne är flyhänt skriven, det blir konstigt nog inte svårt att läsa. Möjligtvis är vissa passager något uttänjda.

Om namnen. Men visst hette väl Shakespeares fru Anne, Anne Hathaway? O’Farrell har gått till källorna och där har hon hittat att Annes far kallar henne för Agnes i sitt testamente. Och så blev det Agnes.

Och Hamnet? De tre barnen hette Susanna, Hamnet och Judith. Varför blev då pjäsens namn Hamlet? I teaterstycket är det fadern som dör inte sonen. Hamlet lever men till hälften, så flätas död och liv samman. Boken slutar med spökets ord ”Kom ihåg mig”

Maggie O´Farrell född 1972, är en brittisk författare. Farrell föddes i Coleraine Nordirland och växte upp i Wales och Skottland. Hon har arbetat som journalist i Hongkong och för The Independent on Sunday. Hon har också undervisat i kreativt skrivande

ISBN: 9789188979223