Via en intresseväckande notis i en förlagskatalog får jag så småningom en lunta i min hand. Vänder och vrider, vackert omslag och väldigt tjock. Författaren Dimitré Dinev har skrivit på tyska men är bulgar. Min nästa tanke; vad vet jag om Bulgarien? Vid Svarta Havet ja, men vilka länder gränsar till? Jag prickade två och rätt så skamsen tittade jag en gång till på tegelstenen och började läsa. Det börjar bra. En kall nyårsafton möts två vilsna, livströtta och utfattiga män på en kyrkogård i Wien. De letar var för sig efter Miros grav. Om de berättar om de sina liv kan kanske ängeln Miro hjälpa. Detta är upptakten till två släkters ihopflätade historia.
Nu har jag kommit en bit in i och det finns ett sug i den här omfångsrika berättelsen. Den är vindlande, myllrande, tanken går ibland till Hundra år av ensamhet. Vilken berättarglädje; fantasteri och realism, ironi och humor, jord och hav allt på en och samma gång. Människors längtan och drömmar driver allt. Pendlande mellan urgammal landsbygd med vidskepelsen i väggarna till socialismens moderna stolta betonggrå förstäder. Här anas en besk indignation över den röda tiden.
I en intervju läser jag att Dinev som flydde Bulgarien är starkt kritisk till att tidigare makthavare inte ställdes inför rätta, så som gjorts i forna Jugoslavien. Ett land som inte gör upp med sitt ruttna förflutna öppnar upp för korruption och annat elände.
Här en recension av Änglatungor av Göran Sommardal i Kulturnytt från 2012
4,1
Läst sommaren 2014
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar