Slugger

av Tor-Björn Flygt

Oj vad han samlat på sej synpunkter de senaste åren och här kommer de nu i den tredje delen om Johan Kraft. Jag inte läst tvåan Outsider som utspelar sig tio år efter Underdog men i Slugger* är Johan mer än medelålders och det är sommaren 2021. I alla fall tänker han på sin flint och kommande prostatabesvär. Han har lämnat Malmö för reservatet Höllviken i Vellinge kommun. En blå kommun som ser till att ingen tiggare får sitta utanför ICA och att invånarna får ha sin trygghet ograverad. Väl medveten om att han tänjer på sina värderingar ser han sej omkring med dubbla glasögon. Han har kommit upp sej, sitter säkert med ett halvtråkigt arbete som familjejurist - arv och skilsmässor - stor villa i Höllviken som inte ligger riktigt nere i den värsta mörkblå klicken i Skanör / Falsterbo, där de med ärvda pengar bor.

Vi får följa Johan och hans familj de tre midsommardagarna, familjesammankomsten som kan bli något friare i ramarna än julen. Men vem vet vad som stundar när den frånvarande sonen anmält sin ankomst.

Relationer och samhällsförändringar är det som avhandlas och frågan om och hur de berör varandra. Hur familjekonstellationer påverkar i flera led och frågan är om familjen som ram är något annat än en illusion. Till exempel så går det bra att köra det individualistiska loppet som hans son Hannes, som bytt både för- och efternamn och kallar sig Sebastian, inte kommer vidare i det verkliga livet men öser förakt och sarkasmer över sin pappa.

Johan kämpar i alla fall för att hålla ihop sin vittrande familj. Han för inre monologer kring varför hans närmaste beter sej som de gör och detta med utförliga bakgrundshistorier och slängiga åsikter som understundom lutar åt satir. Ytterligare ett snäpp skruvas det åt på själva midsommarafton. Självklart infaller varken samförstånd eller idyll, särskilt inte efter att flera oanmälda bekanta och släktingar dyker upp.

Jag vadar igenom sjok av prekära relationer mellan barn, frun, morsan, svåger, kusiner och vänner. I gryningen hittas den borttappade svärfadern, daggen har lagt sej över det stökiga en gång vackert dukade bordet och jag undrar om mötena bidragit till enande eller skiljande.

Flygts prosa nästan väller utanför bokens ramar, han har ett brett och pockande behov av att ringa in något svävar iväg och fem sidor senare kommer vi till poängen. 

Det är inte alltid jag som läsare har en så omfattande parabol att jag kan ta in ordmassorna. Ibland är det kul och lockar till igenkänning, de bitska samtidskommentarerna kan för en utsocknes kännas lokala men jag tror att fenomenen är desamma över riket. Han sveper över det han har närmast; de förnöjda villakvarteren, de förgrämda sossarna som numera röstar blåbrunt, den ej revolterande yngre generationen som mer nöjer sej med att muttra ner i bildskärmarna. Och så klart den förlängda fyrtioårskrisen som inte tål en bakfylla för då blir det ännu värre. Stilen leder till sneda leenden när han slår in sina smashar men stundtals blir jag matt, ja till och med övermätt.

Vad skaver mest och vad är hans konklusion? Kanske om pojken som lärt sig den hårda vägen, fastän han inte vill, genom att fajtas på gården och i skolan. Senare kommer medvetenheten om utanförskap som ett filter gentemot omvärlden och den känslan släpper aldrig inte ens fyrtio år senare. Rädslan för att inte platsa sitter som ett bomärke. Den frånvarande fadern har inneburit en brant uppförsbacke; faderskapet, dels det han inte fick uppleva som pojke och hur han själv är som pappa. Har han verkligen varit en förebild? Samtalen, hur har de varit, ja hur har man talat med varandra i familjen? Det hålet verkar inte gå att fylla. Har han sömlöst överfört osäkerheten till sina barn?

Den blytunga saknaden och sorgen efter systern Monica finns också med boken igenom.
Barnen, sorgen. Blir vi klokare?
Monica till Johan när de talar om hennes sjukdom och framtiden 
”Det är du som vill veta, Johan, du vill ha någon att ställa till svars. Är det inte så?”

Och kanske är det rallarsvingarna boken igenom mot samhället men också mot honom själv. Ideliga: om och om igen. Underlägets konstanta ilska, är det därför han inte kan lägga ner?

Det är inte utan att jag funderat på romansvitens titlar av engelska termer; Underdog, Outsider och *Slugger varav två är från sportvärlden. En outsider är en otippad lirare som som mot förmodan tar sig in i spelet och sist sluggern i boxningsringen där fajten pågår. Enligt ordlistan betyder slugga någon som slår våldsamt och underdog är en person i (socialt) utsatt läge. I Slugger finns ett underläge som inte syns men sitter som ett membran på insidan trots det yttre välmåendet. Det ständiga tittandet över axeln. Slugger får en god trea för det ilskna uppsåtet över sakernas tillstånd serverat i syrliga analyser.

Torbjörn Flygt född 1964, är en svensk författare, dramatiker, krönikör och litterär ståuppare. Han är uppvuxen i stadsdelen Borgmästargården i Malmö, se fotot. På sin hemsida reflekterar han om stadsdelen nu och då.

ISBN

9789177957171