Av Henrik Brandáo Jönsson
Portugisernas före detta kolonier bildar ett band från Brasilien i väst till Timor-Leste i öst. Det gemensamma för länderna Henrik Brandao Jönsson besöker är språket portugisiskan men han anar också en kultur, den lusufona. Historien bakom begreppet Luso har antika rötter, ordet emanerar från Lusitanien den romerska provins på Iberiska halvön som senare blev Portugal. Den lusofona världen sträckte sig över tio länder och regioner i Asien, Afrika, Latinamerika och Europa. Härav undertiteln, det är i den lusofona världen som solen aldrig går ned.
Koloniseringen handlade i första hand om att hitta nya och snabbare handelsvägar. Portugal blev en stormakt på mindre än hundra år och etablerade viktiga hamnar jorden runt. Idag är portugisiskan världens tredje mest talade språk. Fyra hundra år av kolonisation har skapat bestående sår men även annat. Ett talesätt är att den blyge portugisen blir mer utlevande och öppen när han far söderut, att i de forna kolonierna vet man hur man lever ett lustfullt liv, stämmer det? Författaren väljer de sju dödssynderna som tema för att försöka hitta varje regions grundackord. I spelparadisets Macao härskar girigheten, i det krigsmärkta Angola vreden osv.
När Portugals diktator Salazar gav upp kolonialväldet på 70-talet startade en ny era. Nu har fyrtio år gått, en del länder är fortfarande ärrade av inbördeskrig och andra uppgörelser men stapplar vidare. För att ta två exempel: i det yngsta landet Timor-Leste fick den fattiga befolkningen välja om de ville ha el eller bättre vägar, pengarna räckte inte till båda. Att rapporteringen från Angola, en av fem afrikanska tidigare portugisiska kolonier, varit under all kritik under många år har att göra med ”den holländska sjukan”. Nyhetsbyråer har inte råd att ha egna kontor i Luanda, som präglas av extrem ekonomisk ojämlikhet.
Kolonialismens terror går naturligtvis inte att undvika. Men den våg av uppgörelse med slavhandel och terror som finns i till exempel Nederländerna, Belgien har suttit långt inne i Portugal. Man har hävdat att de haft en mjuk kolonisation, vilket bestrids i Brandáos texter.
Ja så här rullar undersökningen på med djupdykningar i ländernas historia, lägesbeskrivningar och intervjuer tryfferat med god mat och ett och annat äventyr. Kvar blir en känsla av att jag verkligen gjort en resa men framförallt har jag lärt mej massor. Visst den mesta informationen ligger ett knapptryck bort idag men det är inte alltid du får det i en lättläst grundlig kontext, dessutom av en som bor i en av de före detta kolonierna. Henrik Brandao Jönsson, född 1969 är journalist och författare, bevakar Latinamerika i DN och bor i Rio de Janeiro.
Där solen aldrig går ned är omväxlande, trevligt berättad och det är driv i skrivandet, Henrik Brandáo Jönsson får en färgsprakande fyra för sin bok. Fyra tidigare kolonier hanns inte med i Där solen aldrig går ned. Ser fram emot de rapporterna för Där solen aldrig går ned gav mersmak.
Bonus i boken; Mia Couto berättar om Henning Mankell i Moçambique-avsnittet.
Norstalgibonus är att läsa om hur Henrik B J pluggade in sin portugisiska. Jag minns de orangea lådorna med kassettband som stod i långa rader i Malmö Stadsbiblioteks magasin, kanske var jag en av dem som letade fram den portugisiska språkkursen Henrik B J använde.
Utgivningsår 2020
ISBN: 9789127167643
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar