En tyst minut

På podiet längst fram i aulan står ett foto av Stella. Den vackra omtyckta engelskaläraren finns inte mer. Christian kan inte ta ögonen från bilden, han är bedövad av sorg och minnena från sommaren som nyss flytt kommer i vågor. 

Christian är arton år och har inte varit mycket längre bort än Hirtshals. Han är född vid tyska kusten och arbetar den här sommaren med att bygga en pir och guida turister på en fågelö. Och där kommer Stella i sin gröna baddräkt och sin frimodighet. Det klickar. Inget blir sig sedan likt.

Åldersskillnaden finns inte i deras få möten men utanför den bubblan håller Stella hårt på konvenansen. Christian är hennes elev och det finns inte antydan till något annat när andra är närvarande. Dessa tvära kast mellan innerlighet och utanförskap drabbar Christian hårt. På sitt rum drömmer han att de kan bo i den övergivna fiskarstugan på fågelön. Stella ber honom tänka på att det finns ett sedan. Men det är något som inte existerar i Christians tankevärld. Så åker Stella iväg på seglats med goda vänner. Åter tillbaka i aulan där den tysta minuten avbryts av en positivhalare. Så är det, mitt i förtvivlans sorg gör sig det dagliga livet påmint. Klockorna stannar inte. Siegfried Lenz bok En tyst minut är en liten pärla. Koncentrerad med livsvisdom men samtidigt skir som en akvarell med mycket vatten i penseln. 

Siegfried Lenz dog i höstas (oktober 2014). Ett återkommande tema i hans böcker är förhållandet mellan gammal och ung. Den här korta romanen eller långnovellen var något av det sista han skrev, åttio år gammal.

Förlaget Thoren&Lindskog ger ut tyska författare. Jag har tidigare skrivit om en annan bok från deras dem: Currywursten. Kika gärna efter deras utgivning, här finns många godbitar

4,3

Läst vintern 2015