Det är i djup sorg som Helen McDonald bestämmer sig för att ta upp sin barndoms favoritsysselsättning, och träna en rovfågel, denna gång en duvhök. Natur- och fågelintresset har följt henne sedan hon var liten och nu efter faderns död blir falkenerandet en tillflykt, det är de enda stunderna hon kan få lindring i den annars förlamande sorgen.
Men vägen dit är inte enkel, det tar tid att tämja ett vilt djur. Hon köper höken från en uppfödare på Irland och hämtar den i en papplåda i Skottland. Efter en lång bilresa då hon bara kan höra skrapandet av klor blir första steget att skapa ett band till fågeln. Helen börjar med att döpa sin duvhök till Mabel.
Falkenerarkonsten går långt tillbaka i tiden. Det är en jaktmetod som stammar från Asien och en mängd olika rovfåglar har använts. I England var falkenerararna tidigare aristokrater och de jagade i slutna sällskap. Helen berättar också om hur författaren T H White försökte manna (tämja) en duvhök vilket han har skrivit om i sin bok Goshawk. Jo det är samme T H White som skrivit Svärdet i stenen. Så parallellt med Helens mödor med Mabel följs Whites dito med sin hök. Den bakgrundsbeskrivningen är inte oviktig för både T H White och McDonald vill fly in i något annat, från en värld som stundtals upplevs som obarmhärtig.
Den djupa saknaden efter fadern är bottenlös och utan att hon förstår hur blir Helen djupt deprimerad. Detta sker samtidigt som träningen av Mabel blir mer intensiv. Depressionen eskalerar och Helen blir folkskygg. Så småningom lättar sorgen och under tiden har Mabel och Helen blivit ett jaktpar och höken får flyga fritt.
Det märks att Helen McDonald är en van skribent men mer än så. Hennes skildringar av naturen, himlarna och höken är utsökta. Jag får ett sug efter att få uppleva dimmorna, landskapen och ljuset hon beskriver.
Helen McDonald är författare, filosof och historiker. Vill du veta mer om författaren finns en fin radiointervju här
4,2
Läst april 2016
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar