av Victoria Belim
När längtan efter släkten i Ukraina blev för stark reste Victoria till slut till sin kära mormor Valentina i Behre. Mormodern har valt att stanna kvar trots oro i landet, det här skrivs ändå innan Rysslands anfallskrig 2022.
Vika, som är författarens smeknamn, har starka band till både farmor och mormor. Här en glimt av ett barndomsminne:
”… jag tittade genom det lilla fönstret på farmors gröna kappa som fladdrade förbi utanför och kände mej så trygg att jag tyckte att jag blev tyngdlös”.
Victoria vill veta mer om den sedan länge försvunne släktingen Nikodim. Nej nej, säger Valentina och blir mycket upprörd, nej istället behöver vi se om trädgården. Reaktionen förvånar Victoria men hon sansar sej och börjar ändå leta och samla pusselbitar om den sargade familjens historia.
Hon bestämmer sig för att stoppa huvudet i den ryska björnens käft, den före detta KGBs fängelseliknande skrämmande byggnad där arkiven finns kvar. Två tuppar inramar porten till ”Tupphuset” de är stridsberedda med alla fjädrar utbredda - röda sirener.
Men ingen vet, inga dokument leder vidare. Däremot får hon reda på att Stalin gett order om massarresteringar och från dessa kom inte många tillbaka.
Hennes mormor Valentina vill inget veta, skräcken för att veta för mycket sitter i men till slut tar en arkivarie bladet från mun och berättar, och sakta rullas Nikodims förfärliga öde upp.
Röda sirener ger perspektiv på Ukrainas långa kaotiska historia. Vikas sökande efter familjens öde skapar än starkare samhörighet och familjekärleken växer. Tonen är varm och det starka intresset för familjers öde ger Röda sirener ett allmängiltigt djup. Dessutom är stilen flyhänt och Vicktoria Belims personporträtt något alldeles extra.
Victoria Belim, 1978, är författare och journalist född i Ukraina men numera bosatt i Bryssel.
ISBN: 9789178092802
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar