av Chloe Dalton
Covid har lamslagit England och i karantän ute på landet arbetar Chloe Dalton nästan som vanligt med utrikespolitiska ärenden. På en av de dagliga promenaderna är hon nära att trampa på en mycket liten harpalt som hon efter viss vånda tar med hem. Tveksamhet finns, hon vet mycket väl att palten kanske har en mamma i närheten och med stora försiktighetsmått får harpalten ett tryggt viste i Chloes hem tills den växt till sig.
Sakta vänjer de sig harpalt och människa vid varandra. Den får mat, värme och vila och växer till sig. Tanken är att undvika anknytning, det är det vilda utanför dörren som gäller. Försiktigt iakttar varandra, dörren hålls alltid på glänt.
Harpalten får inget namn, ingen bur, instinkterna leder den stegvis ut mot det fria.
I takt med att palten växer ökar Chloes vetgirighet kring hur harar lever, vad de är för slags djur och hon slås av att mycket av det vi trott om haren ofta är fördomsfullt. Den är inte ett skadedjur eller feg, haren är ett vandrande djur som kan löpa kilometervis på nätterna, den är väldigt renlig och vaktar sina kullar mycket ansvarsfullt.
Tack vare haren vidgas kunskapen om det vilda runt knuten. Jakt och gigantiska skördemaskiner är den största faran. Men det finns också jordbrukare som ser samband mellan livgivande grönska och ansvarsfull samlevnad.
Covid är på tillbakagång och Chloes sätt att betrakta sin omvärld har förändrats i grunden. Ett ekologiskt synsätt är ofrånkomligt från och med nu men framförallt har tiden med haren bidragit till en annan dimension; ett annat väsen har fått henne att kontemplera över livet.
Chloe Daltons vackra språk vidgar verkligen medvetandet och jag hoppas boken får många läsare för upplevelsen och den viktiga påminnelsen om att vi delar denna jord tillsammans; naturen, djuren och vi.
ISBN: 9789180667647
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar