Det ligger en juvel i Karabiska havet med sidenmjuka stränder, palmerna vajar lojt och allt är omringat av turskosblått vatten. I detta paradis springer två elvaåriga kusiner tafatt. Här tillbringar de stor del av sina lediga stunder när de inte är på stora släktträffar och äter godomligt god mat och lyssnar till de vuxnas skvaller. Juvelen är Kuba och vi förstår att det inte handlar om nutid utan tiden precis innan revolutionen då diktatatorn Fulgencio Batista kastades ur landet och Fidel Castro tillträde 1959. Det var då landet stängdes mot väst.
Vad som händer på Kuba efter revolutionen skildras genom kusinernas familjer. En familj flyr efter mycken vånda den andra stannar kvar. Tidigt inser jag att det här inte är en bok för den som stöttat Castros bombastiska retorik om ett mer rättvist samhälle för alla. Vi lär oss förstå hur människors tillit till sitt land, och även till sin nästa, raseras när de mest fundamentala delarna i livet försvinner bit för bit. Människor gör vad som helst för en bit mat eller husrum. Den här delen är bra skildrad, hur det verkligen kan vara bakom de tillrättalagda fasaderna och slagorden.
Berättelsen kantas av sorger och avsked men ändå av hopp och kärlek. Flickorna Nora och Alicia har växt upp som syskon, deras vänskap är något utöver det vanliga.
Gillar du modern historia och intagande vänskapskildring med romantiska inslag då kan du prova att läsa Drömhjärta av Cecilia Samartin. Den påminner i tonen om Tusen strålande solar av Hosseini.
3,7
Läst augusti 2013
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar