Deon Meyer. Läst på engelska men boken är översatt från Afrikaans 2006.
Bra ihopflätade delar. I början helt separerade och ganska långa mot slutet kortare och kortare ju mer de får med varandra att göra. Detta ökar intensiteten men det viktigaste är att jag inte helt kan gissa hur det hänger ihop, Där är några obesvarade eller delvis osynliga delar från de tidigare berättelserna som avslöjas vilket höjer dramatiken och skärper inlevelsen betydligt.
Vi är i Sydafrika, Cape Town nutid. Personerna vi följer från början är tre. Thobela Mpayipheli (som jag är säker på har dykt upp i en annan bok av Meyer. Den gången körde han också en MC. Det verkar som att Meyer vid sidan av författarskapet också varit försäljare av BMWs mc)
Thobela är en stolt zulu men har en annorlunda bakgrund som hitman. Han utbildades i forna DDR och har som specialitet att mörda och försvinna. Men det är länge sedan nu. Nu verkar livet hoppfullt trots tidigare sorger. Han och hans adoptivson Pakamile, 8 år, har många planer. men de råkar befinna sig på fel plats vid fel tid. Vid en bensinstation ser de två unga män springa därifrån med vapen i händerna. Thobela drar uppmärksamheten till sig och blir beskjuten. Han klarar sig men Pakamile dör. Förtvivlan är stor och blir större när de två, (som åker fast och ställs inför rätta) först är hånfulla mot T och sedan lyckas de rymma, antagligen m hjälp. Detta blir en vändpunkt och fr o m nu jagar T killarna, han köper ett assigaissvärd. Under letandets gång hamnar han i kriminella miljöer där en del vidriga typer finns bl a sådana som våldfört sig på barn. Nu blir Ts mission uppenbar. Krigaren T ska ta dem en efter en. Han hör om dem i media, letar upp och dödar. Efter två dödsfall får media nos på tillvägagångssättet och tror att det är en kvinna, döper förövaren till Artemis, hämndegudinnan.
Christine van Roisen(?) Är en lyxprostituerad som försöker klara sig på egen hand. Hon har en dotter som är hennes allt men som hon försöker dölja för omvärlden. Hennes historia berättas inne hos en präst. Det är en väldigt omständlig berättelse, omotiverat lång. Här är bokens svaga punkt. Trots att jag förstår på eftertexterna har Meyer intervjuat kvinnor som jobbat med eskort. Ändå finns här inslag av den ensamma, inte lyckliga men oberoende horan. Detta har jag svårt att smälta. Kvinnor söker sällskap med andra kvinnnor, här är hon extremt ensam och utsatt. Hon har en kontakt som hon kan rådfråga, Vanessa, men det är allt. Hos prästen rullas hela hennes liv upp.
Benny Griessel och mot slutet hans dotter Carla
Benny är den bästa kriminalpolisen i sitt distrikt. Problemet är att han super, mer än så, han kan inte sluta. Hans historia börjar med att Anna hans fru har packat hans väskor och säger att han måste lämna dem. Om han vill få kontakt med sin familj igen ska han hålla sig nykter i 6 mån.
Helvetes/ökenvandringen börjar samtidigt som Artemisaffären rullas upp. Trots hans missbruk, men nu lovar han att sluta, blir han ansvarig för fallet.
Christine träffar en sydamerikansk man med klart psykopatiska drag Carlos, men det märks inte först. Han talar om sig själv i tredje person. Carlos vill ha, Carlos gillar etc.
Polisen har fått upp spåret på T och vill gillra en fälla. Mellan Christine och Carlos urartar det när han förstår att hon har en dotter. Han känner sig lurad och dessutom får Christine uppfattningen att hennes dotter fr o m nu är i fara. Carlos är totalt oberäknelig och kanske kan han våldföra sig på barn?
Polisen blir kallad till Christines lägenhet där de finner henne misshandlad och hon säger att Carlos har fört bort hennes barn. Benny G vill slå två flugor i en smäll men vet innerst inne att flickan förmodligen aldrig kommer tillbaka i livet. Däremot vill han få T att närma sig Carlos och då..
Men det går såklart inte som han tänkt sig. Det visar sig att Carlos familj, ett knarksyndikat är grymt hämndlystna. Den som skadat dem skall känna att de har en orm som krälar på ryggen. Ormen kan bita när som helst. Efter det att T lyckats ta sig förbi poliserna och döda Carlos bryter helvetets löst.
T förstår att han varit ett byte för polisen. Grissels dotter kidnappas eftersom enligt kartellens logik är han också skyldig. Även Christine är skyldig. T lyckas fly men förstår att han måste möta sin motståndare.
Mitt i allt detta fråntas Benny ansvaret för operationen, eftersom den delvis misslyckas, och han börjar dricka igen efter 9 vita dagar (där han fått känna på grym ångest men också börjat tänka klart och inse ett o annat, en mkt bra skildring av alkoholens perslighetsförändrande effekter). Det spelar ändå ingen roll…
Som sagt mot slutet närmar sig historierna varandra och en del oväntade vändningar bjuds.
Vi tror att T är chanslös när han skadad står öga mot öga med de värsta uslingarna någonsin. En som är snabb med kniven och fyra hårt beväpnade livvakter. Men då har vi inte räknat med Benny G som vill hämnas sin dotter. Vad som hänt med Carla får vi inte veta, bara att männen gjort något med henne. Vi får inte heller veta vad som händer med Thobela. Han måste ha en grym blodförlust samtidigt som han kämpar med Carlos bror.
Det blir lite av en slags happy end när vi får reda på att ett rykte går om att Thobela har synts trots att han rapporterats ha dött, drunknad i floden i närheten av slagsmålet.
Tror att Meyer är lite av en romantiker. Dra iväg med MCn på långa raksträckor, frihet frihet. Synd bara att när det skall tecknas ett kvinnoporträtt är det av en prostituerad. Jo jag fattar att den sysslan lätt hamnar i en gråzon nära de kriminella, vilket sker här.
Dock, mycket spännande, inte så svår engelska.
Fucking all betyder, helt tomt, ingenting.
4,2 Läst juli 2016
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar