Av Ian McEwan
McEwan har blivit något av en favoritförfattare. Nu är det maj 2016 och jag läste Domaren för ett tag sedan, tidigare gillade jag På Chesil Beach och Försoningen skarpt och nu, trots att jag tvekade länge, Kärlekens raseri.
Förutom själva historien som spänner över flera dramatiska förlopp, är det alltid något substantiellt som förmedlas. Författarens intresse för medicin och naturvetenskap verkar stort och utvikningarna (som smygs in i berättelsen) blir inspirerande inlägg, inte ett dugg torrt. I både Domaren och Kärlekens raseri verkar McEwan ha lagt ner mycket tid på research, dessa inlägg känns vederhäftiga. I Kärlekens raseri finns dessutom referenser till psykologisk litteratur på slutet.
Det börjar väldigt romantiskt, en picknick med idel delikatesser skall avnjutas i vacker natur. En återförening i perfekt inramning har Joe Rose tänkt bjuda sin fru Clarissa på efter lång bortovaro. Detta återseende får en minst sagt dramatisk vändning när de ser en stor luftballong släpa längs marken, en pojke finns i den. Pappan försöker få ut sonen men misslyckas och blir hängande i ett av repen. Fler tillskyndar och kastar sig också mot repen för att tjudra ekipaget. Det lyckas ett tag men efter hand tryter orken och den ene efter den andre ger upp utom en man som blir hängande samtidigt som ballongen lyfter högre och högre. Det slutar med en katastrof. Inte nog med att Joe försöker hantera denna tragedi med en stor portion skuld, en okänd man dyker upp och tar kontakt på ett fumligt och märkligt sätt.
Joe åter vänder förkrossad till sin väntande fru. Mötet med den märklige mannen Perry visar sig bana väg för något som som så när krossar både förhållanden och individer. Perry börjar förfölja Joe på ett utstuderat och infamt sätt. Dramatiken ökar när ingen verkar ta Roberts oro på allvar, polisen är snudd på nonchalanta och det blir i stället Joe som får misstankarna på sig.
Ännu en händelse, ett mordförsök på en restaurang, gör att Joe skaffar sig ett vapen. Han tycker sig ha sett Parry i restaurangen och tror att attentatet var riktat mot honom men att den som höll i vapnet hade tagit fel på person. Inte heller nu tror polisen på honom. Clarissa och Joe har haft ett innerligt förhållande. Allt har de kunnat tala om men händelsen förändrar i första hand Joe. När Clarissa inte verkar tro honom glider de i sär och sprickan verkar inte kunna överbryggas.
En berättelse om en stalker alltså. Jed Perry som levt ett ensligt liv med stark gudstro drabbas i mötet med Joe av en erotisk överspänd fanatisk fantasi som kallas de Clérambault's syndrome, https://en.wikipedia.org/wiki/Erotomania
Parry dras till Joe och vill att han skall förstå Guds kärlek, han är dessutom besatt av Joe som person och inbillar sig att trots att Joe avböjer alla inviter, tror att Joe egentligen älskar honom. Parry ser tecken överallt. Till slut brister det.
Det finns ännu en berättelse inuti Kärlekens raseri. Mannen som dog, John Logans fru tror att han befann sig i skogen eftersom han hade en affär med en yngre kvinna. I sina efterforskningar finner Joe att så inte var fallet. Han sammanför de båda kvinnorna och Mrs Logans misstankar visar sig vara felaktiga. Ett missförstånd alltså.
Hur kan vi förstå varandra vi människor? Vi försöker men dras med olika behov och olika förmåga att uttrycka dem och se den andre. Efter att ha läst fyra böcker av Ian McEwan är det det jag tycker han försöker utforska och det som är hans signum. En filmatisering finns av boken med Daniel Craig i huvudrollen finns och då heter filmen: Enduring love - samma titel som boken
Läst 29 maj 2016
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar