Berättandet sker från ett utifrånperspektiv, någon ser och registrerar men inte bara händelserna utan även känslor.
En pojke, gissningsvis runt tio år, är ute och irrar i ödemarken. Efter att ha legat hopkrupen i en grop smyger han mot en eld. En herde ligger och sover tillsammans med getter en åsna och en hund. Sakta knyts de närmre varandra mycket på grund av att mannen är svag och pojken i stort behov av beskydd och mat.
I Flykten skildras nästan inga samtal, mer hur kroppen registrerar och reagerar. Kraftfulla beskrivningar av dofter, av rädsla och av aningar. Trots ordkargheten överför herden sin starka känsla för rätt och fel, för värdighet, vilket är ett viktigt tema i boken.
En pojke, gissningsvis runt tio år, är ute och irrar i ödemarken. Efter att ha legat hopkrupen i en grop smyger han mot en eld. En herde ligger och sover tillsammans med getter en åsna och en hund. Sakta knyts de närmre varandra mycket på grund av att mannen är svag och pojken i stort behov av beskydd och mat.
I Flykten skildras nästan inga samtal, mer hur kroppen registrerar och reagerar. Kraftfulla beskrivningar av dofter, av rädsla och av aningar. Trots ordkargheten överför herden sin starka känsla för rätt och fel, för värdighet, vilket är ett viktigt tema i boken.
Naturen är inte bara en bakgrund, den är en scen där allt sker konkret och påtagligt. Och så hettan och torkan. Hettan dominerar och påverkar de små människorna och djuren på den ödsliga plätten i södra Spanien (vilket jag gissar att det är eftersom det är grymt varmt och torrt). Solen och torkan har fått människor på flykt till städer där de kan livnära sig. Byar står tomma när vattnet har sinat.
Bit för bit förstår vi att något oerhört plågsamt hänt i byn som pojken lämnat. Inte bara en gång utan ständigt. Till sist rann bägaren över och han rymde.
Dramatiken är ständigt närvarande. Överlevnad och flykt gör att pojken och herden inte kan strosa omkring i den frihet det annars borde innebära att valla getter. Borta vid horisonten virvlar olycksbådande dammet av ett fordon, kanske av en motorcykel? Ett ljud som får pojkens nackhår att resa sig och bit för bit förstår vi vad han blivit utsatt för.
Inga namn utan: pojken, herden, uppsyningsmannen, den lame etc. Som aktörer i en pjäs. Och kanske är det så att detta drama pågår. Pojkar misshandlas, missbrukas just nu i denna stund och förövaren vill inte ställas till svars. En urhistoria.
Sista meningen summerar denna nådlösa berättelse. Om att när regnet till slut kom. då släppte Gud på tortyrskruven en smula
En debut. Mäktig och oupphörligt fängslande. En blivande klassiker?
Läst 2017
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar