Berättarjaget Kennet är en filosoferande yngling som håller sig undan förtryckarna så gott det går på skolgårdar och i korridorer.
När Dan Schoulze introduceras (opåkommet och väldigt sent på året, klassen går sin sista termin på högstadiet) som ny elev rubbas den sociala strukturen i klassen för att senare bli helt förändrad. Dan har en tillbakalutad attityd och air av erfarenhet. Hans glatta vuxenskor och icke inställsamma sätt i kombination med att han blir bänkkamrat med Kennet blir startpunkten för en annorlunda sommar och a point of no return för dem båda.
Det är i mitten av 60-talet och i Stockholm märks tendenserna från USA och trenderna från flirtandet med asiatiska religioner tydligt. Unga människor flockas i centrum och lyssnar på en helt annan typ av musik än Beatles Yesterday (som spelar en viss roll i boken). Dessutom pågår Vietnamkriget fortfarande och protesterna mot det har ökat i styrka. Sverige är inte opåverkat, en hel del desertörer lär finnas i landet.
Kennet växer upp med en ensamstående mamma som försörjer dem som sömmerska. Många familjer samsas i det lyhörda huset. Speciellt förtrogna är de med grannarnas skrik och bråk och eftersom Kennet är klasskamrat med sonen Håkan plågas han av att se och höra detta förfall.
I kontrast till trångboddheten i hyreshuset står villan som som Dan och hans syster Hellen bor i. Ett stort och välmöblerat hus samtidigt en aning ödsligt. I anslutning till trädgården finns en stor samling sumakträd. Här har syskonen byggt en hydda för meditation. Kennet blir inte klok på Dan som inte alls verkar jämnårig. Extra tydligt blir det när de badar, Dan har en vuxen mans kropp. Varför syskonen (som är svenskamerikaner) bor själva i huset är något otydligt.
Naturligtvis är det inte sumakträden den paradisets lustgård det först verkar när de tillbakalutade röker jointar och lyssnar på passande oändliga musikslingor. Verkligheten gör sig påmind och här känner jag igen Östergrens minutiösa beskrivningar av tankar, karaktärer och situationer, nästan alltid med ett stråk av humor.
Dråpliga och dramatiska händelser sätts igång och det är vid den här tiden som Sverige ändrar sig. Vi går från det trygga men tråkiga Tage Erlanders välfärdsbygge (hans ickemedverkan i boken är klurigt finurlig) till en stat som inte kan vara sig själv nokk längre. Modernitetens framfart går inte att stoppa. Just de sista orden i boken tycker jag pekar mot detta. En modernisering som vi inte alltid kunde förutse än mindre helt ha kontroll över.
En godtrogen och lite naiv ung man som Kennet höll på att hamna i något större som kunde få oöverblickbara konsekvenser. Kanske var det hans trygga uppväxt med mamman som höll honom tillbaka? Så vill jag tro det.
Det sägs att svenskan är ett torftigt språk jämfört med engelskan, i alla fall vad gäller ordförrådet. Östergrens behandling av svenskan i En skog av sumak bevisar att så inte är fallet, det är flödande, infallsrikt och inspirerande. Klas Östergren kan verkligen sitt hantverk, här är vi i goda händer.
En bra bok och en bok att tala tillsammans om.
Läst 2018
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar