Konklaven

Av Robert Harris

Det är något lockande med de slutna sällskapen om det så är Svenska Akademin, Frimurarna eller det som försegår bakom lykta dörrar när man skall välja en ny påve. Det är det senare som Robert Harris utforskar med sin thrillerblick. Men tänker ni inte kan det väl vara ett uns spännande vad en samling rödklädda prelater talar och röstar om? Nej det trodde inte jag heller men om man lägger till det som utmärker de slutna sällskapen, tystnadsplikten, de uråldriga ritualerna och den upphöjdhet som deltagarna besitter så blir det hemlighetsfullt och det triggar oss, vi vill veta.

Som vanligt när det gäller Harris ligger en rejäl research bakom och det bidrar till att jag snabbt ser miljöerna, hör hur konklavens medlemmar, 118 stycken, hasar till frukosten, stiger upp på bussarna som som tar dem till Sixtinska kapellet och när deras kalottförsedda huvuden sänks i bön kan jag höra mumlet. 

Konklav kommer från latinets clavis, nyckel, senare conclavo kammare som blivit ”rum som kan låsas” vilket också görs när alla kardinalerna tagit plats. När man kommit till ett beslut signaleras detta genom färgen på röken som sipprar ut från kapellets skorsten. Svart när omröstningen fortsätter, vit när en ny påve valts.

I centrum för den här historien står dekanen Lomeli, en erfaren kardinal som stått ganska nära den förre påven. Innan man samlas för första gången får han reda på att en av kandidaterna blivit entledigad av den nu döde påven. Detta är oerhört och sätter Lomeli i en svår sits. Han ber sin närmaste man undersöka vidare. Vad ligger bakom ryktet? Under tiden omröstningarna sker uppenbaras spänningar och fraktioner i gruppen. En av dem skall ju bli påve så mycket står på spel. Gamla skelett ramlar ur garderoben efter hand och påverkar Lomeli så pass att han bryter sig in i den tidigare påvens residens, för att söka ytterligare information, ett mycket allvarligt tilltag och Lomeli får kämpa mot sömnlöshet, knarriga leder och även sin tro när han bestämmer sig för att gräva djupare. Den nye påven måste vara helt ren moraliskt. 

Det blir faktiskt spännande, inte nagelbitarspännande, men ändå. Mina sympatier hamnar ganska snart hos Lomeli och jag följer hans kval och undrar om han skall hålla. Konklaven har ett dokumentärt anslag men snart infinner sig klassiska konflikter och vi får komma in i de hemliga rummen och se att även guds män är anfäktade av stolthet, fåfänga, maktbegär med allt vad det innebär. Omröstningarna är långdragna episoder men spetsas till efter tid. Trots att konklaven skall hållas isolerad från omvärlden tränger den sig ändå på och bidrar till en ökad, dock lätt,  thrillerkänsla. Som bonus bjuds vi på en extra twist på slutet.

Man blir aldrig helt omskakad eller upprörd kanske för att vi här i Norden tittar på katolska kyrkan med en distanserad blick, men miljontals människor menar att påven är Petrus efterträdare och är helig.

Harris förtjusning i verkliga personer och historiska skeenden har smittat av sig, vilken av hans andra böcker skall jag välja härnäst? Konklaven får en rejäl 4 för trovärdighet, ett gott berättande och för att han lyckas göra thriller av vad som pågår i det stilla men slutna rummet. En eloge också till ett snyggt och tilldragande bokomslag.

läst juni 2018