Arv och miljö

Av Vigdis Hjort

Vi väljer inte våra familjer, men detta vet inte barn. I de bästa av världar är den vuxne balanserad, ansvarstagande, givande och gränssättande. Men först och främst så älskar mamma och pappa sitt barn, eller?

För Bergljot är hennes uppväxt ett dilemma, en sorg, ett problem. Hon vill vara på håll, hålla sig borta från familjen. Men så dör pappan och trots år av artigheter och fasadhållande så sipprar återigen antydningar, misstankar och misstroende fram.

Bergliot är storasyster till Astrid och Åsa och lillasyster till Bård. Avståndet i den borgerliga familjen har bidragit till att arvstvisten kring två hus i skärgården har blivit väldigt infekterad och det går inte att komma undan diskussioner om hur det har varit och varför. Två falanger skönjs, de två äldsta syskonen och de två yngre med mamman.

En bra bit in i boken förstår vi att det är djupare än om arvet. Bergliot bär på en erfarenhet som hon har försökt att nämna men blivit så avskräckt att hon vänt alla ryggen. Det handlar om den skamligaste hemligheten men det blir hon inte inte medveten om förrän hon är äldre. Vad som hände när hon var mellan 5-7 år kan hon inte sätta ord på däremot är hon viss. Hon vet att något hänt det märker hon på pappans förändrade beteende, på sina egna reaktioner och på minnesfragment. 

Ja så här rullar det på, som när man ältar. Ältandet brukar för det mesta tunnas ut bli svagare men det beror naturligtvis på problemets art. Här har någon överträtt gränser, brutit heliga band. Blir det någonsin färdigältat då? En väg framåt är att försöka sätta ord på, Bergliot har ordet i sin makt men de som borde lyssna vill inte och så tar det stopp. 

Vigdis Hjort refererar till filmen Festen av Tomas Vinterberg. Där får offret rätt tack vare ett brev som skrevs av någon som nu är död, men säger Bergliot som offer man får aldrig rätt. 

För att få perspektiv på familjedramat finns samtalen med vännen Bo som skriver om konflikten på Balkan. Om hur samexisterande övergick till blodig terror och mekanismerna bakom. Den här aspekten är välgörande, och ger ett djup åt grundkonflikten, för det kan bli en aning klaustrofobiskt i Arv och miljö. Författaren har valt att låta ordmassorna välla fram vilket känns riktigt i sammanhanget, när fördämningen ruttnar då väller det fram.

Arv o miljö får en fyra för intensiteten och försöket att belysa ett tabubelagt ämne. För vem kan man vända sig till när skammen vill äta upp en?

Tydligen finns det viss biografisk bakgrund till boken. När den kom ut i Norge skrevs det ungefär hundra artiklar om dagen om boken, under en period. Du kan läsa mer i Aftonbladets artikel:
Vigdis Hjort om romanen "Arv och miljö"

ISBN:  9789127153004