De obotliga optimisternas klubb

Av Jean-Michel Guenassia

Unge Michel Marini är led på allt vad skola heter. Han är annars en intelligent och välartad ung man som inte har svårt för sig. Hemma sjuder det under den putsade ytan. Fadern kommer från en fattig familj med kommunistsympatier, modern från en fin familj i Algeriet. Michels bror Frank vill ansluta sig som soldat i Algeriet men av en dold anledning som bara Michel känner till, han vill övertyga soldaterna att desertera. Franks bäste vän Pierre intar en helt annan ståndpunkt och diskussionsvågorna går höga. Den tolvårige Michelle står inte ut och hänger hellre på Café Balto och spelar Babyfoot, ett slags fotbollsspel som han är ett ess på.  Eller så lyssnar han på Beatles eller läser. Han läser till och med när han går fram och tillbaka till skolan där han på lektionerna gömmer sina böcker i knäet. Eftermiddagarna tillbringar han gärna med den övergivna, lite äldre, Cecile.

Det går lekande lätt att komma in i De obotliga optimisternas klubb. Inzoomning mot Catier Latin Paris i slutet av 1950-talet och vi landar i hörnrestaurangen Balto vid Place Denfert-Rochereau. I bortre delen av lokalen bakom ett skynke har tilltufsade män från Östeuropa sin refug - en ö i strömmen. Dessa flyktingars livsöden är mångskiftande, dramatiska och mycket sorgliga.

Det som börjar som en stilla utvecklingsroman med visst romantiskt skimmer vrider senare åt det mörka, det som hänt och händer på andra sidan av Järnridån. Ridån verkar vara neddragen för gott. Bakom den härskar tyranni och terror och ett människoliv inte är värt så mycket som ett askflarn. Individer blir bokstavligt talat bortraderade, de har aldrig funnits. Såren finns närvarande hos herrarna på klubben men de vill hellre spela schack än fördjupa sig i minnena. Trots det, det förflutna gör sig påmint. Michel Marini som fäst sig vid några av männen dras ofrivilligt in i hemligheter och svart sorg.

Det här är tiden för kalla kriget och Algerietkrisen. Kulturellt händer mycket, en del ryms i boken.: Nya franska filmvågen, Diors New Look, Camus och Sartres ståndpunkter om kommunismen, Nurejevs avhopp i Paris, Chagalls glastak i Opera Garnier för att bara nämna några.

Berättaren ser på den här tiden med bitterljuv blick. Jag kan inte låta bli att tänka på den spanske författaren Carlos Ruiz Zafón där Barcelona är spelplan för mäns längtan och ohejdade drömmar. Fast Guenassia är inte lika smäktande och tårdrypande. Här finns också ett tydligare politiskt ställningstagande.

Värmen och innerligheten gjorde att jag fastnade för de De obotliga optimisternas klubb. Jag kände mej förflyttad till tiden och kvarteren. Det kunde blivit något för sött men sältan finns och där vägde vågen över till en stark fyra.

Jean-Michel Guenassia lyckas verkligen återkalla sin ungdoms stad, sorlet från kafeerna, strömmen av människor på avenyerna.

Han är född 1950 och är av fransk-algeriskt ursprung.

Jean-Michel Guenassia har vunnit Goncourt-priset för sin roman. 

ISBN 

9789113033372