Samtal med vänner

Av Sally Rooney

Francis är 21 år bor och studerar i Dublin. Hon har djupa och svindlande samtal med sin vän och flickvän Bobby. Eftersom det är Francis som är berättaren får vi själva försöka fylla i luckorna som dyker upp. Ju längre jag läser ju mer undrar jag hur hon uppfattar sina relationer och omvärld, det är fascinerande. Det är mycket dagsformen som gäller. Hennes vänner och älskare citeras, episoder berättas men inte allt. Lär vi då känna Francis? Ja jag tycker nog att en karaktär växer fram. Det är som nya människor vi träffar, jag ser vissa sidor du ser andra. Jag gillar det där glappet som man inte kan låta bli att fylla i. Vi vill verkligen försöka förstå och tycker inte om när bilden blir ofullständig.

Försöker Francis vara en annan, i a f något annorlunda? Hon verkar förneka delar av sin uppväxt, talar sällan om den. Pappan super och mamman har haft det tufft. De är skilda nu och Francis har ett rum kvar hos mamman. Kontakten med pappan är sårig och något Francis skjuter undan. 

Sedan blir det komplicerat när Nick, en gift man och god vän dyker upp. Flirt, mail och sedan sex. 

Större delen av boken handlar om detta omöjliga förhållande, som när de är inne i sin bubbla verkar möjligt i korta stunder. Vänskapen och det nära bandet till Bobbi tar stryk. Samtidigt pluggar Francis hårt och skriver, hon är en duktig poet.

Kan man vara säkrare och samtidigt osäkrare än när man är 21? Samtal med vänner spänner över ett  omtumlande år med tvära kast där inte bara vänskap prövas utan också självbilden. 

Jag beundrar Francis för att hon kan be om ursäkt och mena det, se konsekvenserna. Just dessa scener är djupt berörande. Dublin bildar en fuktig och suddig fond i denna ordrika, snåriga och tunnhudade roman.

4,0

Läst november 2017