En kvinna från Ragusa

Av Maria Occhipinti
Det var dags för en ny bok och jag stod för omväxlings skull vid bokhyllan. De nya brukar pocka på annars men varför inte välja en hyllvärmare denna gång? Det blev italienskt: En kvinna från Ragusa. Hur många flyttar har inte den varit med om? På baksidestexten ser jag att Maria Occhipinti föddes 1921 - hon skulle alltså fyllt hundra i år. En händelse som ser ut som en tanke. Omslaget andas 70-tal, ett utmärkt förord av översättaren Si Felicetti avgjorde saken. Det var dags för En kvinna från Ragusa.

Maria vågade först inte skriva själv men blev övertalad av en författarvän. Och väl var det. Maria O kan verkligen berätta. Varje gång jag fortsätter att läsa känns det som att jag är kvar i hennes flöde hennes utandning. Berättelsen om den fattiga barndomen i Ragusa, en stad i södra Sicilien, väller fram. Det finns så mycket att berätta om alla de fattiga som aldrig fått upprättelse. Det är den starkes rätt som gäller. De som har pengar kan t o m betala för att slippa hamna vid fronten.

Marias far var analfabet men som duktig hantverkare försörjde han familjen. I hemmet fanns ett fåtal tummade böcker, Maria går tre år i skolan. I tonåren grips hon av drömmar, hennes längtan är stark men utsiktslös, hon upplever en stor tomhet. Hon får låna Samhällets olycksbarn och slukar den. Med sin starka fantasi ser hon från och med nu helt annorlunda på sin omgivning, huvudpersonerna är totalt levande för henne. 

Orättvisorna träder fram, de som ingick som självklara delar för alla i grannskapet. Maria börjar reflektera, därefter finns det ingen återgång. Kriget gör att umbärandena blir än värre. Folk svälter.

Eftersom Maria drivs av ett starkt rättspatos kan hon inte vara tyst, det är hon som får föra sina grannars talan. En vinterdag slänger hon sig framför en fångtransport i protest vilket medför att hon blir internerad och deporterad. Maria är då i sjätte månaden.

I fängelset föds hennes dotter av en undernärd och frusen mamma. Nunnorna som talar om givmildhet saknar empati och snålar på precis allt. Den senare delen av boken skildrar fängelsevistelsen och slutligen befrielsen från ett sant helvete.

Ett citat från fängelset:
"Här finns ingen nåd, här existerar ingen godhet, för här straffar man en mor som opponerar sig för att hennes barn inte ska lida"

Maria Occhipinti var klarsynt och mycket modig. Hon såg orsakerna till att människorna led och hamnade i trångmål. De är inte onda men de saknar livets nödtorft. Maria Occipinti lämnar så småningom Sicilien med sin dotter.

Vilken kvinna, vilken röst. Att hon trots alla umbäranden ändå trodde på kärleken mellan människorna, vad är det om inte en urkraft. En kvinna från Ragusa får en stark trea för ett oförglömligt öde. 

Lästips för dej som vill läsa mer om kvinnor och tiden i Italien under andra världskriget är Elsa Morantes Historien ett måste. En fantastisk bok.

För den som kan italienska finns en uppläsning av några av Maria Occhipintis dikter på SoundCloud av Daita Maritinez