Den underjordiska järnvägen

Av Colson Whitehead

Fanns det verkligen en underjordisk järnväg som smugglade svarta slavar norrut från söderns plantager? Alltså en riktig en med räls och lok?

Men om jag släpper den frågan ett tag och väljer att ge mej hän åt berättelsen så är den fängslande, mycket rå och skrämmande och bitvis lite fräck i tonen. 

Cora är en ung slavflicka som övergivergivits av sin mamma. Det sägs att mamman är en av de få som lyckats rymma och inte fångats in igen. Fastän att Cora känner sig övergiven och utsatt dröjer det innan hon vågar rymma från slavfälten trots de djävulska straffen. Tillsammans med Caesar tar de sina första steg för att hitta de noder, det vill säga de modiga människor som förhoppningsvis ska kunna hjälpa dem; Den underjordiska järnvägen.

Ganska snart infinner sej behovet av att kolla fakta men för att inte störa illusionen får det vänta till efteråt, men nyfikenheten bara tilltar under resans gång.

   
Bitvis är det snudd på outhärdlig läsning men där finns öar av medmänsklighet och tur är det. Cora för berättelsen framåt men andras bakgrund kommer också till tals. Den underjordiska järnvägen är svår att kategorisera den är en hybrid av en fantastisk och en faktisk historieskrivning med äventyrliga inslag och grym realism. 

Det går inte att undvika att fundera över den kalla cynism som handeln med slavar innebar, de är handelsvaror. Och dess efterbörd, så mycket grymhet, så mycket orätt. I ett så utpräglat hierarkiskt samhälle kan bara våldet härska. Underläget och fattigdomen fräter bort den lilla anständighet som möjligtvis kan finnas kvar.

Colson Whitehead har ett säreget säkert sätt att skriva, här ett exempel: 

”Även om de vuxna var fria från bojorna så hade träldomen stulit för mycket av deras tid. Endast barnen kunde till fullo dra nytta av sina drömmar om de vita männen lät dem..”

Den underjordiska järnvägen är inget annan än en bedrift. Lysande språk som drar mot mörkret jämsides med ett dovt upprättelsebehov. Järnvägen får en stark fyra. 

Faktaefterkoll. Enligt litteraturprofessor Ulf Olsson så blandar Colson Whitehead historiska händelser och ger dem snudd på mytologiska laddningar. Det fanns aldrig en fysisk underjordisk järnväg med  räls och stationshus. Men de som hjälpte till kallades; stationsföreståndare, konduktörer etc. Likaså när det gäller det medicinska experiment som Cora nästan dras in i så skedde det först på 1900-talet och berörde svarta män som lurades tro att de hade syfilis. Colson Whitehead har alltså samlat ihop flera oförätter mot de svarta i sin bok.
Eländet verkar vara svårutrotat. 

https://www.expressen.se/kultur/akut-kritik-av-de-radande-forhallandena/

https://www.dn.se/nyheter/varlden/sa-lurades-hundratals-svarta-man-in-i-syfilisexperiment/

Sugen på mer? Läste det här blogginlägget av Todd Leopold med stort intresse.

ISBN: 
9789174297010